konkurrensutsatt

Igår var det åter dags för den årliga bilbesiktningen. Redan i höstas hade jag fått en kallelse från stationen som jag anlitat de senaste 10 åren. Jag brydde mig inte om att leta upp en ny bilbesiktning på närmare håll, utan åkte åkte den extra milen. När jag hade checkat in på pekskärmen åkte jag till parkeringen och kunde konstatera att det fanns endast en bil där som väntade på tur. Alla tidigare år brukade det vara fullt på vänteplatsen. Speciellt när Sensk Bilprovning fortfarande hade monopolställning men även en hel del bilar förra året. Jag hade kommit en kvart för tidigt och var beredd på att få vänta. Det behövde jag dock inte, för mitt bilnummer kom upp på displayen direkt när jag hade checkat in. Det var bara att åka bort till port nr 1. Den enda infarten som tog emot. Besiktningsmannen som tog hand om mig och bilen försökte bortförklara att det var så få bilar denna dag utan att tillstå att man hade fått konkurrans i grannskapet. Inne i hallen fanns bara 3 bilar och en massa personal som skulle kunna betjäna tre gånger fler kunder. Jag hade en stunds chit-chat med min gubbe medan han väntade att platsen framför skulle bli ledig

Bl. a. konstaterade vi att det var betydligt färre fel på bilarna numera. När min bil svävade uppe i luften kunde jag se att avgassystemet till synes var lika blank som när bilen rullat från bandet i fabriken. Några anmärkningar på rost fick jag inte och inga andra för den delen heller.

Besiktningsmannen hade sett min registreringsskylt och efter att han hade kollat vindrutespolningen och tutan, var det bara att skriva ut protokollet.

.